tisdag, september 23, 2014

En mur blir till

Jag måste ju visa er hur fin vår mur blev! Den ramar in framsidan och ena sidan på huset så fint och det känns redan som vi har en trädgård tack vare det. Vi hade inte tänkt ha någon mur först - fast vi ville - eftersom vi inte hade råd med det men när vi fick ett bra erbjudande om halva priset på en sten med skönhetsfel blev det helt plötsligt möjligt! De blygsamma 10 meter mur vi först hade tänkt blev istället 35 meter. Sedan var det ju bara att börja bygga då..

Ingen av oss har någonsin byggt någon mur förut men vi tänkte att så svårt kan det väl inte vara. Vi tittade lite på internet och vi fattade ju principen. Och så fick M vara med en stund när de byggde mur hos grannen (som hade samma markentreprenör som vi) för att få lite tips. Så vi visste att vi skulle börja bygga på lägsta punkten (vår tomt ligger i en lätt sluttning) och att underarbetet såklart är det viktigaste. Så vi bestämde vilken nivå de första stenarna skulle ligga på gentemot asfalten på gatan och sedan var det bara att börja jämna ut marken med hjälp av järnrör, rätskiva och såklart vattenpass.


Vi rätade av ungefär 2 meter åt gången eftersom det är så lång rätskiva vi har. Järnrören lägger man i den nivå man vill ha marken, och rakt på alla håll och kanter förstås, och sedan fyller man på med underlagsmaterial emellan för att sedan lägga rätskivan mot dessa rör och dra av överskottsmaterialet. Vi använde oss av grus i storleken 0-18 eftersom det var vad vår entreprenör föreslog men hade vi fått välja idag hade vi hellre tagit något mindre grovt material som stenmjöl. Det är svårt att få nivåerna helt rätt när ett enda gruskorn kan sabba allt!


Här är muren klar! Den blev så lång att inte hela får plats i en bild, haha. Till vänster i bild fortsätter den uppåt gatan som övergår i en cykelväg, ni ser det på bilden nedan (där också matjord kommit på plats).
En före- och efterbild visar hur vår tomtgräns blev mycket tydligare efter att muren byggdes, samt att marknivån utmed huset blev rak. Sluttningen ut mot gatan är ett minne blott och tomten känns genast större!

Och från framsidan ser det nu ut så här. Nästa steg är att så gräs. Här på framsidan tänker vi oss dock en lägre häck eller busksamling en bit in. Innanför den en rabatt  och uteplats och utanför, närmast muren, marktäckare.


Sedan denna bild togs har vi också fått finare grus på gången fram till entrén. Det blir så fint!

onsdag, september 10, 2014

I vårt fina hus


Här bor vi nu. I vårt vita hus. Imorgon är det två veckor sedan vi flyttade in. Tiden går så fort! Sedan dess har vi packat upp en hel del, M har fyllt år och så har han byggt klart muren som sträcker sig 35 meter runt ena sidan och framsidan på tomten. Nu väntar vi bara på våra markgubbar som ska komma och finplanera och lägga ut jorden så att vi får en jämn marknivå ut till muren. Sen kan vi kratta och så gräs och plantera häck.

Inomhus har vi fått ganska bra ordning på kök, vardagsrum och sovrum. Ikväll har jag även tömt vårt allrum på kartonger (nu är det elva stycken kvar att packa upp!) och börjat inreda det som ett litet bibliotek och läshörna. Jag blir så upprymd och glad för varje bit som blir klar! Jag har tyvärr lite problem med att vänta och ha tålamod, så många dagar har jag kommit hem från jobbet med höga ambitioner men sedan segat ihop för att det är så mycket jag vill göra och så blir det inget gjort istället! Det är tråkigt! Allra helst skulle jag vilja vara hemma hela dagarna och greja!

Jag har i alla fall hunnit göra en plantering vid entrén:
Och Pebbles har fått ett nytt klösträd, något som hon blev så överlycklig över att hon började klättra i det innan M ens hunnit montera ihop hela! Hon hade nämligen varit utan träd en dryg vecka eftersom vi vid flytten dömde ut det gamla och det tog ett tag innan vi fått hem och monterat upp det nya.

Här sover vi nu gott om nätterna. Vi har dock inte hunnit skaffa några persienner eller gardiner än (jag vill ha "hotellgardiner" på skena från vägg till vägg) utan hänger upp mörkläggningsgardiner på några spikar om kvällarna.


Ni kommer garanterat få se mer bilder allteftersom vi kommer mer i ordning! Kram på er!

lördag, augusti 16, 2014

Som invirade i silkespapper


Min mamma berättade häromdagen att hon och min pappa saknat vår gamla sommarstuga jättemycket denna sommar. Sommarstugan som de tvingades sälja och lämna mot sin vilja. För att saker och ting - främst omgivningen - inte längre var som förut. Mamma sa att hon mindes så väl hur vi brukade ta båten ut till en ö och stanna där ute hela dagen, svalkade av havsbrisen.

Jag har alltid undrat vad det är som gör att vissa minnen har blivit just minnen. De var ju inte det från början. De var händelser som kanske i just det nuet inte var något särskilt alls. Men någonting inom mig kapslade in händelsen, liksom virade in den i silkespapper och stoppade försiktigt in den på en säker plats inom mig. Skapade ett minne. Så samlar jag minnen därinne och de är som små glädjehändelser jag alltid bär med mig. Ingen kan ta dem ifrån mig. Jag blir glad när jag minns dem men jag kan också bli ledsen. Jag blir ledsen för att jag aldrig någonsin kommer att få uppleva dem igen.

Jag kommer aldrig att vara liten igen och få gråta i mammas famn när jag sprungit i en sten i havet på västkusten och skrapat upp knäet så saltvattnet svider. 
Jag kommer aldrig vara åtta år igen och äta hallongodisar med yngste storebror i röda båten.
Jag kommer aldrig vara fjorton år igen och åka med äldste storebror i hans gula bil och höra Haddaway sjunga "What is love?"
Jag kommer aldrig vara sexton år igen och stanna ute för länge och missa sista bussen så pappa blir jättearg och orolig och ger mig utegångsförbud.
Jag kommer aldrig mer vara barn.
Jag kommer aldrig mer vara tonåring.

Men jag har varit allt detta och jag minns det fortfarande. Jag minns det och jag bär det med mig fastän jag är vuxen. Och när jag blir gammal - vilket jag hoppas att jag får bli - hoppas jag att jag får ha minnet i behåll så att jag kan sitta med mina minnen som i en liten ask och plocka fram dem om jag känner mig ensam eller alldeles jättetråkig. Och när jag öppnar den där asken med minnen blir det som att öppna en present från mig själv.

onsdag, augusti 13, 2014

Fjorton dagar kvar


Ja, ungefär så här ser det ut hemma hos oss nu. Teckningen jag gjorde för något år sedan är återigen aktuell för nu är vi igång och flyttpackar. I dagarna görs de sista jobben på huset; det är montering av köksfläkt, skåpsbeslag, belysningsarmaturer och badrumsinredningar. Om 14 dagar är det slutbesiktning och går allting väl (det gör det!) så får vi nycklarna då. Nycklarna till vårt alldeles egna hus. Vårt allra första. Det är så stort så ni anar inte. Och ska jag vara riktigt ärlig så gör jag det inte riktigt själv heller. Jag fattar det fortfarande inte. Men det händer. Om fjorton dagar tar vi huset i besittning!

söndag, juli 27, 2014

Hurra, hela huset är vitt!


I fredags kväll drog vi en lättnadens suck och jublade, om än lite trötta efter ett närmast manisk race mot klockan och skymningen. Vi målade nämligen klart huset! Det känns underbart!

I lördags var vi och tog lite foton i dagsljus och kunde knappt tro det när vi inte såg någon grå grundfärg någonstans. Så härligt att bara se vitt, vitt och vitt!

Tack för alla fina hälsningar jag får på bloggen, sommarvärmen och min frånvaro till trots. Ja visst var det en härlig kombo av Clas och Ingvar i lampan i förra inlägget ;-) som Cia med Gamla Affären så roligt konstaterade! Ni kan tro att jag längtar tills jag får ställa lamporna i köksfönstren (de ni ser till höger om ytterdörren). Kram!

söndag, juli 20, 2014

Easy to please


Dagens idag har gått i huvudvärkens tecken. Kanske beror det på målningsarbete, kanske på värmen och vätskebrist. Kanske alltihopa. Oavsett vilket tog vi en paus från målningsarbetet och drog till Ikea. Vi tänkte att där är nog både lugnt och svalt en dag som idag. Faktiskt var där fler folk än man kunde tro, men ändå hälften av vad det brukar. Så det var helt okej att strosa runt där.

Vi gick igenom både möbelutställningen och nedervåningen med alla småprylar. Vid belysningsavdelningen tog M tag i en lampskärm och sa "den här kanske passar till lampfötterna vi ska ha i köket!" och jag rusade genast dit. Lampfötterna i fråga har legat i garderoben sedan vi fick dem i julklapp av mina föräldrar med tanke på köksfönstren i huset. Jag hade inte haft en tanke på att vi kunde göra lampskärmsfynd på Ikea, efter att vi gjort ett misslyckat försök i en lampaffär alldeles härom dagen.

Men jo, den här skärmen M hade fått syn på såg - enligt våra ögonmått mätt - ut att passa alldeles perfekt. Vi tvekade en stund mellan vit och linnefärgad men beslutade oss snart för att vitt funkar alltid bäst. Och så här bra blev det! Precis som jag förställt mig (och kanske ännu bättre än så). Nu har jag förstås redan fått plocka undan alltihopa igen (vi måste väl snart börja packa inför flytten) men nu har jag i alla fall tagit ett foto jag kan njuta av tills jag om sådär 38 dagar kan ställa dem på plats i köksfönstret i vårt hus. Det gjorde helt klart min dag, denna matchmaking mellan Clas Ohlson-lampfötter och Ikeaskärmar!

fredag, juli 18, 2014

Om 40 dagar


Det var ett tag sedan jag skrev någonting här! Som ni märker har inte bloggen första prioritet i dessa dagar. Vi är mitt i semestern och vi målar på huset nästan varje dag. Allting tar längre tid än man tror och det blir mycket enmansjobb för M som är den långe av oss. Vi har gavlarna kvar att måla och det tar sin lilla tid. Men sakta men säkert så!


Om 40 dagar är det slutbesiktning av huset. Går det väl är tanken att flyttlasset går dagen efter, den 28 augusti. Det innebär att den 29 augusti ska vi vakna i vårt alldeles egna hus, på dagen 17 år efter att vi träffades. Romantik på hög nivå, det! :-) Tills dess har vi dock en hel del jobb framför oss, följ mig gärna på Instagram - du ser mina bilder till höger här!

lördag, juni 28, 2014

Minnen av ett sommarregn

Jag vaknar till en regnig lördag och känslorna som kommer är desamma som alla andra regniga dagar. Trötthet, lite håglöshet och lusten att bara krypa upp i soffan och göra ingenting på hela dagen. Helt andra känslor än de som uppstår när jag vaknar till solljus genom persiennerna. Då energin flödar och jag vill göra, skapa, leva!

Och så undrar folk varför vi pratar så mycket om vädret! Det är väl inte konstigt när det påverkar oss så mycket att det bestämmer våra känslor för dagen. I alla fall påverkar det mig. Vädret ger mig känslor, väcker minnen. Minnen från sådana här regniga dagar i sommarstugan. Då vi knappt gick utanför dörren, spelade luffarschack på rutiga överblivna skolhäften och läste gamla serietidningar för femtielfte gången. Och pappa kanske rent av tände en brasa i öppna spisen. Och så åt vi godis från campingkiosken och tittade på tjockteve sittande i furumöbler med mammas omklädda dynor.

Minnen! Dessa underbara minnen som kommer till mig i samma paket som känslorna som väcks en regnig lördag i slutet av juni. Nya minnen skapas hela tiden. Och en dag kommer minnet från idag dyka upp; minnet från dagen då vi sov länge, rensade lite inför flytten, åt butterkaka i soffan och tittade på regnet utanför fönstret. Och Pebbles låg och sov i sitt klösträd och tvättmaskinen centrifugerade kulörtvätten och vi skulle äta färskpotatis och lax till middag. Jag trycker på "Publicera" och skapar mitt eget lilla minne på bloggen. Här och nu. Och sparar till minnesbanken.

måndag, juni 23, 2014

Vad håller jag på med egentligen?

Vi pratar rätt ofta om bloggandet, mamma och jag. Varför gör vi det? Vad är syftet med det? Är det roligt eller borde vi bara lägga av?

Jag har precis kommit över sextio tusen besökare på den här bloggen. På sju bloggår. Det är väl ungefär så många besök som de populäraste bloggarna har på en vecka. Men varför bryr jag mig om antalet besök egentligen? Varför vill jag att folk ska besöka min blogg, läsa, tycka om?

Det handlar såklart om bekräftelse. Behovet av att bli sedd är ett av människans största. Syns du inte, finns du inte. 

Idag syns människor överallt. Nästintill varenda liten individ bloggar, instagrammar, twittrar, sprider saker på Facebook osv. En del syns rentav för mycket. Medan andra inte syns alls, hur mycket de än försöker. Finns man inte om man inte når ut på sin blogg, sitt instagram eller Twitter? Om man inte finns i sociala medier, räknas man inte i verkligheten?

Såklart räknas man i verkligheten. Det är ju det enda som finns kvar om hela internet en dag skulle kollapsa. Om all teknik liksom gick upp i rök. Då är det bara vi enkla små individer kvar. Vad ska vi göra då? Kanske prata lite med varann? Kramas litegrann?

Faktiskt känner jag att skulle vilja ha en kram just nu.  För att jag sitter och tycker lite synd om mig själv för att jag inte riktigt vet vad jag vill. För att jag är för spretig, inte har något tema, borde ha ett syfte med min blogg eller mitt instagram. Istället för att bara vara jag.

Jag tror att jag började blogga för att finna en plats i den digitala världen. En plats som jag inte riktigt funnit i verkligheten. För att finna en roll, att få betyda något. Och skriva och fota det jag känner för. Men ändå tvivlar jag på det. Så mycket att jag faktiskt skrev det här inlägget igår, med mycket hårdare ord mot mig själv, för att sedan radera det. Men så i morse:

"Do yourself a favour and be yourself", stod det på min te-etikett. Och det är väl precis det jag ska göra! Vara jag! Det är ju det jag är bäst på!

Nu ställer jag ifrån mig datorn och kryper intill min man, världens bäste, och kramar honom hårt. Och så klappar jag min fina lilla katt som låg och sov så gott i min famn här förut när jag egentligen hade tänkt att skriva klart det här inlägget. Inlägget som min fina mamma bad mig skriva klart.

Och så kramas vi och pratar om vårt fina hus vi bygger, där vi snart ska bo. I verkligheten. 
Kanske skriver jag om det lite mera i min blogg en dag framöver ;-) 

fredag, juni 13, 2014

Tjena, vad fin!


Tack för era snälla kommentarer på föregående inlägg! Det är så roligt att få dela glädjen med er. Igår kom en del av kakel och klinkers och det var så roligt att få se det i sin rätta miljö, även om det förstås inte är lagt än. Men nu är badrummen flytspacklade och i nästa vecka börjar de sätta våtrumsskiktet!

Än så länge går det ju inte inreda huset så jag får koncentrera mig på mitt arbetsrum på jobbet istället. Så mina sista tre veckor före semestern tänkte jag inhandla tavellist och tavelramar på Ikea för att göra mina tomma väggar lite roligare. Jag fick nämligen ett eget arbetsrum vid årsskiftet och det kanske är dags att göra det lite trevligare... Jag tror minsann en sådan här gul låda får "bo" hos mig också, den blev jag bara så himla glad av! Fast först ska jag alldeles strax ta helg och önskar dig som kikar in här en riktigt trevlig sådan!
Foto: Ikea