söndag, juli 20, 2014

Easy to please


Dagens idag har gått i huvudvärkens tecken. Kanske beror det på målningsarbete, kanske på värmen och vätskebrist. Kanske alltihopa. Oavsett vilket tog vi en paus från målningsarbetet och drog till Ikea. Vi tänkte att där är nog både lugnt och svalt en dag som idag. Faktiskt var där fler folk än man kunde tro, men ändå hälften av vad det brukar. Så det var helt okej att strosa runt där.

Vi gick igenom både möbelutställningen och nedervåningen med alla småprylar. Vid belysningsavdelningen tog M tag i en lampskärm och sa "den här kanske passar till lampfötterna vi ska ha i köket!" och jag rusade genast dit. Lampfötterna i fråga har legat i garderoben sedan vi fick dem i julklapp av mina föräldrar med tanke på köksfönstren i huset. Jag hade inte haft en tanke på att vi kunde göra lampskärmsfynd på Ikea, efter att vi gjort ett misslyckat försök i en lampaffär alldeles härom dagen.

Men jo, den här skärmen M hade fått syn på såg - enligt våra ögonmått mätt - ut att passa alldeles perfekt. Vi tvekade en stund mellan vit och linnefärgad men beslutade oss snart för att vitt funkar alltid bäst. Och så här bra blev det! Precis som jag förställt mig (och kanske ännu bättre än så). Nu har jag förstås redan fått plocka undan alltihopa igen (vi måste väl snart börja packa inför flytten) men nu har jag i alla fall tagit ett foto jag kan njuta av tills jag om sådär 38 dagar kan ställa dem på plats i köksfönstret i vårt hus. Det gjorde helt klart min dag, denna matchmaking mellan Clas Ohlson-lampfötter och Ikeaskärmar!

fredag, juli 18, 2014

Om 40 dagar


Det var ett tag sedan jag skrev någonting här! Som ni märker har inte bloggen första prioritet i dessa dagar. Vi är mitt i semestern och vi målar på huset nästan varje dag. Allting tar längre tid än man tror och det blir mycket enmansjobb för M som är den långe av oss. Vi har gavlarna kvar att måla och det tar sin lilla tid. Men sakta men säkert så!


Om 40 dagar är det slutbesiktning av huset. Går det väl är tanken att flyttlasset går dagen efter, den 28 augusti. Det innebär att den 29 augusti ska vi vakna i vårt alldeles egna hus, på dagen 17 år efter att vi träffades. Romantik på hög nivå, det! :-) Tills dess har vi dock en hel del jobb framför oss, följ mig gärna på Instagram - du ser mina bilder till höger här!

lördag, juni 28, 2014

Minnen av ett sommarregn

Jag vaknar till en regnig lördag och känslorna som kommer är desamma som alla andra regniga dagar. Trötthet, lite håglöshet och lusten att bara krypa upp i soffan och göra ingenting på hela dagen. Helt andra känslor än de som uppstår när jag vaknar till solljus genom persiennerna. Då energin flödar och jag vill göra, skapa, leva!

Och så undrar folk varför vi pratar så mycket om vädret! Det är väl inte konstigt när det påverkar oss så mycket att det bestämmer våra känslor för dagen. I alla fall påverkar det mig. Vädret ger mig känslor, väcker minnen. Minnen från sådana här regniga dagar i sommarstugan. Då vi knappt gick utanför dörren, spelade luffarschack på rutiga överblivna skolhäften och läste gamla serietidningar för femtielfte gången. Och pappa kanske rent av tände en brasa i öppna spisen. Och så åt vi godis från campingkiosken och tittade på tjockteve sittande i furumöbler med mammas omklädda dynor.

Minnen! Dessa underbara minnen som kommer till mig i samma paket som känslorna som väcks en regnig lördag i slutet av juni. Nya minnen skapas hela tiden. Och en dag kommer minnet från idag dyka upp; minnet från dagen då vi sov länge, rensade lite inför flytten, åt butterkaka i soffan och tittade på regnet utanför fönstret. Och Pebbles låg och sov i sitt klösträd och tvättmaskinen centrifugerade kulörtvätten och vi skulle äta färskpotatis och lax till middag. Jag trycker på "Publicera" och skapar mitt eget lilla minne på bloggen. Här och nu. Och sparar till minnesbanken.

måndag, juni 23, 2014

Vad håller jag på med egentligen?

Vi pratar rätt ofta om bloggandet, mamma och jag. Varför gör vi det? Vad är syftet med det? Är det roligt eller borde vi bara lägga av?

Jag har precis kommit över sextio tusen besökare på den här bloggen. På sju bloggår. Det är väl ungefär så många besök som de populäraste bloggarna har på en vecka. Men varför bryr jag mig om antalet besök egentligen? Varför vill jag att folk ska besöka min blogg, läsa, tycka om?

Det handlar såklart om bekräftelse. Behovet av att bli sedd är ett av människans största. Syns du inte, finns du inte. 

Idag syns människor överallt. Nästintill varenda liten individ bloggar, instagrammar, twittrar, sprider saker på Facebook osv. En del syns rentav för mycket. Medan andra inte syns alls, hur mycket de än försöker. Finns man inte om man inte når ut på sin blogg, sitt instagram eller Twitter? Om man inte finns i sociala medier, räknas man inte i verkligheten?

Såklart räknas man i verkligheten. Det är ju det enda som finns kvar om hela internet en dag skulle kollapsa. Om all teknik liksom gick upp i rök. Då är det bara vi enkla små individer kvar. Vad ska vi göra då? Kanske prata lite med varann? Kramas litegrann?

Faktiskt känner jag att skulle vilja ha en kram just nu.  För att jag sitter och tycker lite synd om mig själv för att jag inte riktigt vet vad jag vill. För att jag är för spretig, inte har något tema, borde ha ett syfte med min blogg eller mitt instagram. Istället för att bara vara jag.

Jag tror att jag började blogga för att finna en plats i den digitala världen. En plats som jag inte riktigt funnit i verkligheten. För att finna en roll, att få betyda något. Och skriva och fota det jag känner för. Men ändå tvivlar jag på det. Så mycket att jag faktiskt skrev det här inlägget igår, med mycket hårdare ord mot mig själv, för att sedan radera det. Men så i morse:

"Do yourself a favour and be yourself", stod det på min te-etikett. Och det är väl precis det jag ska göra! Vara jag! Det är ju det jag är bäst på!

Nu ställer jag ifrån mig datorn och kryper intill min man, världens bäste, och kramar honom hårt. Och så klappar jag min fina lilla katt som låg och sov så gott i min famn här förut när jag egentligen hade tänkt att skriva klart det här inlägget. Inlägget som min fina mamma bad mig skriva klart.

Och så kramas vi och pratar om vårt fina hus vi bygger, där vi snart ska bo. I verkligheten. 
Kanske skriver jag om det lite mera i min blogg en dag framöver ;-) 

fredag, juni 13, 2014

Tjena, vad fin!


Tack för era snälla kommentarer på föregående inlägg! Det är så roligt att få dela glädjen med er. Igår kom en del av kakel och klinkers och det var så roligt att få se det i sin rätta miljö, även om det förstås inte är lagt än. Men nu är badrummen flytspacklade och i nästa vecka börjar de sätta våtrumsskiktet!

Än så länge går det ju inte inreda huset så jag får koncentrera mig på mitt arbetsrum på jobbet istället. Så mina sista tre veckor före semestern tänkte jag inhandla tavellist och tavelramar på Ikea för att göra mina tomma väggar lite roligare. Jag fick nämligen ett eget arbetsrum vid årsskiftet och det kanske är dags att göra det lite trevligare... Jag tror minsann en sådan här gul låda får "bo" hos mig också, den blev jag bara så himla glad av! Fast först ska jag alldeles strax ta helg och önskar dig som kikar in här en riktigt trevlig sådan!
Foto: Ikea

tisdag, juni 10, 2014

Nuförtiden...


...ser huset ut så här. Baksidan är så gott som färdigmålad, det återstår lite fönsterfoder och detaljer. Framsidan ska ha ett lager färg till och gavlarna ska målas mera. Inuti håller målaren på att måla väggar och tak och snickaren ska börja med kökets golv så att han sedan kan börja montera köket (som nu står i vardagsrummet). Så de kommer nog köra hårt under juni för när sedan semestern är över är det inte många veckor kvar tills det ska vara klart. Jag tror helt klart vi är inne i den mest händelserika och spännande tiden i vår husbyggarprocess!

onsdag, maj 28, 2014

En kattmammas kärlek



Den här filmen borde jag egentligen delat på Mors dag men jag såg den inte förrän igår. Men åh vad glad jag är att jag trillade över denna underbara film. Dessa mammor och deras oändliga kärlek. Och kanske finast av allt är kärleken när den som här inte ser några hinder vad gäller art eller ras. En bebis är en bebis, helt enkelt!

fredag, maj 16, 2014

Grönskande utsikt


Tack för alla goa och värmande kommentarer på föregående inlägg! Det är så roligt att få dela med sig lite av sin glädje :-) Här ovan ser ni ett inte så vackert taget foto men motivet är desto vackrare, tycker jag. Det är vår utsikt från vardagsrummet i huset. Den vackra björkdungen på baksidan är alldeles ljuvlig - särskilt så här i maj. Längre fram på sommaren är där alldeles tätt och grönt och då ser man inte det vita huset skymta där bakom. På vintern ser man desto mer. Det ska bli så härligt att sen få uppleva årstiderna på plats.

Idag är jag rätt trött efter en intensiv vecka i husbyggarvärlden. Men en del grejer faller på plats. Det jag varit mest bekymrad över (rent ekonomiskt) är markarbetet. Vi hade nytt möte med vår entreprenör i veckan och vi lyckas till och med få mer jobb gjort för mindre pengar, som det ser ut nu. Så det känns jättebra! Närmast på tur står en grusad yta på baksidan för framtida trädäck och förberedelser för en mur. Arton kvadratmeter mursten är redan beställt!

En trevlig helg önskar jag dig!

torsdag, maj 08, 2014

Ibland får man nypa sig i armen...


Idag för ett år sedan skrev jag ett blogginlägg med rubriken "Så tycker jag" (klicka gärna på rubriken för att läsa inlägget) som handlade om husdrömmar och banklån. Vi drömde om ett hus på landet men hade inte tillräckligt med sparpengar för att få låna till ett köp. Vi hade fått ett lånelöfte från vår dåvarande bank, men detta skulle endast räcka till inköp av ett begagnat hus - inte till några renoveringar. Och det vet ju alla att renoveringar blir det i ett femtiotalshus som ingen rört.

Så vi fortsatte spara. Och så stod vi i tomtkö, den skrev vi in oss i våren 2012 tror jag det var. Bara för att hålla många dörrar öppna. Så åkte vi förra våren på husvisning hos Smålandsvillan, lockad av deras kampanjer om att kunna göra visst arbete själva på huset och använda det som del av insatsen. Det lät ju toppen! Så vi gick till den bank som Smålandsvillan samarbetar med. Och fick ett lånelöfte. Och ett tips om att banken samarbetar med fler husföretag så det var ju helt okej vilket vi valde, sa bankkvinnan. Men ett hus på landet var inget banken ville satsa på, det var alldeles för osäkert.

I samma veva fick vi veta att det skulle släppas kommunala tomter några kilometer ifrån där vi bor. Detta område var inget farligt att satsa på, sa bankkvinnan och värderade villor där rätt högt. Det började kännas som om det var meningen att vi skulle bygga, bli med hus. Om bara alla bitar föll på plats. M hade redan tidigare varit i kontakt med Eksjöhus, så där av ren nyfikenhet. Vi tyckte de bygger gedigna hus, mer gedigna och "riktiga" än Smålandsvillan. Så vi åkte och tittade på ett och tog sedan kontakt med säljaren. Och det visade sig att det här med eget arbete som del av insatsen inte är specifikt för Smålandsvillan. Kanske handlar det också om vilken bank man väljer. Så ja, vi körde på. Vi valde att bygga hus, och nu står det där! I slutet av augusti ska vi flytta in!

Så jag vill bara skriva ner detta och kanske peppa någon annan människa som går i samma tankar som vi gjorde för ett år sedan. Att det går. Att det faktiskt rentav kan vara enklare att få låna till att bygga nytt än till ett begagnat hus. Det hänger dock mycket på vilken bank du väljer. Även om din bank har en anslutande fastighetsförmedling är det inte säkert att de är jätteduktiga på fastighetsaffärer eller nybyggnationer. Ta reda på om de har några avtal med husleverantörer, om de erbjuder byggnadskrediter. Och gå till flera! Det skiljer sig en hel del mellan olika banker och det är vettigt att diskutera med flera innan man bestämmer sig. Men viktigast av allt; ge inte upp! Och ställ många frågor! Din tur kommer! Det gjorde vår!

onsdag, maj 07, 2014

En tanke om oro


"Worry is a total waste of time". Så stod det på tepåse-etiketten härom dagen. Det är ju sant. De kloka säger ofta att du inte ska oroa dig för det du inte vet någonting om. Men det är ju just därför du är orolig - för att du inte vet vad som komma skall.

Ja, bara en liten tanke, som sagt, så här en regnig majonsdag när jag egentligen inte är så orolig (om det nu var någon som blev orolig för det, menar jag) utan jag bara satt och tänkte så där som man gör ibland.